lördag 29 juni 2013

Herr Gräshoppson


Jag satt i hammocken och funderade på det ena och det andra när Herr Gräshoppson kom på ett kort besök.
Som tur var så låg kameran precis bredvid mig och jag tog en bild på honom.

Och på tal om kameran... Jag fotograferar med en Pentax K10D. Det är ingen värstingskamera precis. Att jag valde just den här kameran berodde på att den var då den enda kameran på marknaden som var vädertätad. Det var viktigt för mig eftersom jag fotar i alla väder. Jag har tvingat min käre Pentax till att arbeta i störtregn, stekande sol och sträng kyla. På blåsiga sandstränder och gegiga lerstigar. Den har varit med om rätt så mycket som ni förstår och varit mig trogen utan att klaga. Men för några veckor sedan, när jag fotograferade regn, då kollapsade elektroniken. Jag la kameran på tork och sedan blev den normal igen. Hädanefter får jag vara försiktig... 

Makrobilder tar jag med Tamron SP AF 90mm F/2.8 MACRO. 




måndag 24 juni 2013

Honungsfacelians ljuva smak


För ett tag sedan sådde jag en blandning av nektarrika blommor för att locka hit humlor, bin och fjärilar. För ett par dagar sedan började honungsfacelia slå ut i blom. Idag har den lockat till sig en blomfluga som med stor passion slickade på blommans ståndare. 






En och annan humla har också hittat hit och det gör mig väldigt glad.





söndag 23 juni 2013

Dagens leende...



...har jag fått av en tordyvel. Nu skickar jag leendet vidare, till alla naturvänner som kommer hit på besök.


lördag 22 juni 2013

I midsommarnatten


Midsommarnatten, den magiska, ljusa natten... Den ville jag ta vara på. Månen visade sig bakom grantopparna som syns från mitt fönster. Jag gjorde en termos te och gav mig ut. Jag gick genom skogen och lyssnade till nattens ljud. När månen vandrade vidare gick jag ut på ängen. Plötsligt rasslade det till i det höga gräset och ett prickigt kid skuttade iväg. Kära någon vad jag skämdes! Jag har alltid velat träffa ett litet tryckande kid men inte så här... Inte skrämma livet ur det. Jag kände mig som en usel naturvän. 

Tusen frågor haglar över mig just nu. Kommer kidet tillbaka till sin lega eller kommer det att snurra runt i skogen dit det sprang? Kommer rådjursmamman att hitta sitt lilla barn? Brukar dem byta plats med jämna mellanrum eller lämnar mamma sitt kid på ett och samma ställe under den tiden som kidet trycker? Hur länge ska jag undvika att traska runt på ängen för att inte stressa familjen i onödan? 

Om någon av Er vet svaret på någon av mina frågor så snälla, upplys mig!


fredag 21 juni 2013

Lisa för själen


Idag besökte jag Skiren-Kvicken, ett trolskt naturreservat utanför Eskilstuna. Det är en lisa för själen att vara där...






torsdag 20 juni 2013

Bland klöverblommor


Vi skulle till skogen. Vägen dit går genom en gård. Mitt på gården finns det en gräsmatta. I gräsmattan växer det massor med vitklöver. Och där, bland klöverblommor, där surrar flitiga bin. Vi kom aldrig så långt som till skogen ty jag fastnade hos bina.

Det är helt fantastiskt att mitt i ett vanligt bostadsområde, bland betong och bilar, kan man komma naturen så nära...




tisdag 18 juni 2013

På ängen i Skäret


Ikväll har jag gjort ett kort besök i Skäret, ett naturreservat som ligger lite utanför Eskilstuna.  


Jag blev alldeles kär i den ängen som jag fann där.  En alldeles riktig äng.
Kära någon, det är inte varje dag som jag får njuta av en sådan äng. Ett böljande hav av gräs och blommor....


Mitt på den soldränkta ängen mötte jag en råbock. Vi blev nog båda två överraskade av vårt möte :)


Och i luften vimlade det av tusentals ettriga myggor. Jisses, vad de var på en!

I Skäret finns det en magisk strandskog men utan myggnät som skyddar ansiktet ska man nog inte ge sig in där. Nästa gång får jag inte glömma det! För det blir definitivt fler gånger i Skäret. Jag bara ryser av behag när jag försöker föreställa mig hur vackert det måste vara där en tidig morgon när dimman sveper över ängen... 


söndag 16 juni 2013

Mina möten med igelkottar


Naturskyddsföreningens hemsida har jag läst att igelkottar har minskat. Därför blir jag extra glad över att kunna rapportera att idag har jag träffat en av dessa taggiga bollar. Mitt på ljusan dan har den rullat på skogstigen. Jag var så tyst som jag bara kunde. Igelkotten stannade till och lät mig ta den första bilden. När kotten hörde slutarens ljud sprang den in i gräset och hade ingen lust att komma tillbaka.

Jag har faktiskt haft tur med att nästan varje år få besök av igelkottar. En sommar bosatte sig två av dem under vår hammock där de sov på dagarna. På kvällarna kunde jag se dem göra sina rundor i gräsmattan och under kanotstället. I år har jag inte sett några igelkottar just hos mig men jag vet att de kommer hit i alla fall. Jag brukar hitta en och annan bajskorv på cementplattorna :)

Här får ni se några av mina gamla möten med igelkottar: 


Sommaren 2012 bjöd jag en igelkott på uppblöt kattmat.


Våren 2010 fick jag hjälpa en igelkott som trasslade sig in mellan våra cyklar och kom inte loss.


En av de två igelkottarna som sommaren 2007 bodde hos oss.


Vår fina bullmastiff Nosan var en väldigt försiktig hund. Bilden är från sommaren 2006.



lördag 15 juni 2013

Allt jag behöver



Min dunjacka hänger fortfarande på en krok i hallen. Jag har inte hunnit med att hänga undan den. Och nu exploderar diken i en vacker, somrig melodi. Jag står där, mitt i det knähöga gräset, bland smultron och sommarblommor och fylls av en obeskrivlig lycksalighet. 

Det är här jag hör hemma, i skogen, på ängarna. När jag sitter här och insuper alla dofter och intryck då förstår jag att jag har allt jag behöver. Allt som gör mig lycklig finns precis framför näsan på mig. Jag behöver inte leta eller längta, för allt finns precis här.

Smultronens söta smak, humlornas trivsamma brummande, gräset som svajar i vinden... 

Och i skogen hittade jag årets första karljohan. Sniglar och flugor har dock hunnit dit före mig så svampen har fått stanna i skogen.
Men nu gäller det att ha ögonen öppna för vem vet, nästa gång hinner jag kanske före alla andra... 



fredag 14 juni 2013

Gråsparvar i gräset


För några veckor sedan slutade jag mata mina fåglar. Deras aptit höll på att ruinera mig ty dem åt för 300 kr i veckan! De visste precis när jag kom hem från jobbet. Det räckte med att jag parkerade bilen så började det regna gråsparvar från de stora askarna som växer utanför mitt staket. De satte sig i matträdet och väntade på att jag skulle fylla på deras eftermiddagsranson. Råkade jag dröja några minuter för länge då brast dem ut i förfarligt tjatter. Numera brukar jag bara slänga en näve solrosfrön i gräset, speciellt vid dåligt väder.


Ibland kommer de hit med sina ungar. Både hanen och honan matar dem. Jag tror att vi har stans fetaste gråsparvsungar. 
De är ju större än föräldrarna själva. Jag är övertygad om att ungarna kan plocka upp de skalade solrosfröna alldeles själva men istället sitter de mitt i maten och skriker mat, mat, ge mig, ge mig!


Bilden på honan som matar sin unge fick jag ta genom fönstret. Om ungarna är med då är hela flocken betydligt mer vaksam och knappt tolererar min närvaro på uteplatsen. Annars bryr dem sig inte speciellt mycket om faktum att jag ligger några meter ifrån dem.



torsdag 13 juni 2013

Blåvingen, öppna dig...


Mot kvällen upphörde regnet. En liten, skygg blåvinge svajade på grässtrået och njöt av kvällssolen. Jag försökte närma mig fjärilen så försiktigt jag bara kunde. Jag satte mig på huk och bönade: lilla, rara blåvingen, öppna dig... 


Och plötsligt... vips så öppnade den sina vingar och skimrade som en blomma uppe på timotejaxet...



onsdag 12 juni 2013

Fågelfantaster


Jag ser inte mycket på tv men ikväll har jag suttit som fastklistrad vid skärmen. Jag har tittat på sista avsnittet av Fantasterna.
Fem duktiga fågelintresserade människor tävlar om titel Sveriges största fågelfantast.  

 

Jourhavande biolog svarar...




Först trodde jag att det var fjolårets eklöv som hängde i gräset. Men det var inget eklöv utan en stor fjäril. Jag blir enormt frustrerad när jag hittar något och inte vet vad jag egentligen tittar på. Jag började kolla olika fjärilar i mina böcker och på internet men blev inte klokare. Inte ett dugg måste jag säga. Räddningen kom via jourhavande biolog. Jag skickade bilden till honom och fick svaret. 

Den stora, eklövsliknande fjärilen heter videsvärmare, Smerinthus ocellatus. Tämligen vanlig men ack, så vacker!   

Och på tal om jourhavande biolog... Lars-Åke Janzon har skrivit en fantastisk bok Hur mycket blåst klarar en fluga? Jourhavande biolog svarar på alla möjliga och omöjliga frågor om svenska djur. Saker man inte kan läsa sig till i de vanliga faktaböckerna.

Vad är fästingar bra för? Kan fiskar simma baklänges? Kissar björnar i idet? Kan man förutspå en getingsommar? Och så vidare...
Alla svar serveras på ett roligt och lättillgängligt sätt. Dessutom med all den respekt som vår natur förtjänar.

Jag tycker väldigt mycket om boken och bläddrar jämt i den.